När vi dör den fysiska döden så förflyttar vi oss till Andra sidan. Det finns dem som säger att man där också är i utveckling och går i ”skola”. Det tror jag inte alls. Förmodligen för att det inte är så logiskt. Väl där så har jag all tid i världen att ta det lugnt, njuta av varandet och lugnet. Sedan jag var 18 år har jag haft 50-60 timmars veckor, företagare och massor av projekt och idéer. Jag har själv valt det så det är inte på något sätt synd om mig, jag älskar verkligen mitt arbete. Men på Andra sidan blir det en lång skön semester. Förmodligen får jag dock först avgiftas från görandet och acklimatisera mig.
Jag ska också hitta på bus. Min kärlek till mina anhöriga gör att jag kommer att vara hos dem och titta till dem då och då. Och när de har lite stök i sina liv och inte tar tag i det så kommer jag att knacka i dörrarna, flytta nycklar och ”fibbla” med deras TV tills de fattar att de måste gå till ett seriöst medium för att kolla vad som sker. Då ska jag minsann berätta hur det ligger till och att det är dags att komma in i matchen igen.
Jag ska dessutom ta mig till platser som jag inte hinner med i det fysiska livet – platser och länder som jag alltid velat se. Dessutom så ska jag ”skrämma” redaktionen på Tidningen Nära då och då genom att flytta omkring reportagen de har på sin planeringstavla och på papperna skriva ”Jai was here”. Mest för att hålla igång deras känsla av att vi på Andra sidan håller koll på dem.
När jag ser vad jag skriver i den här krönikan så slår det mig att jag redan gör mycket av det jag tänker göra sedan – resa, busa och pratar med nära och kära när det är lite stök. Så när jag tänker efter så blir det samma senare. Det är väl mest mina kollegor på Näras redaktion som får se upp…
Jai Thornell
www.loveit.se
