Skansen-Kalle bjöd hem mig till hans gård, där jag skulle få träffa en mycket speciell vän till honom, rådjuret Indy. Indy gick fridfullt och betade ute i trädgården och var inte ett dugg rädd för mig.
Jag tog upp mitt anteckningsblock och började skriva. Det blev inte så mycket antecknat, för skillnaden med att kommunicera med husdjur och ”vilda” djur var stor.
Indy visade starkt att hon hade ett halsband! Kalle skrattade så hans runda mage hoppade. ”När det är jaktsäsong sätter jag på henne ett orange reflexhalsband med mitt telefonnummer. Hon är så tam att hon går ut i skogen och fram till en jägare för att bli kliad. Men som tur är känner de flesta jägarna mig och ringer till mig från sina mobiltelefoner.”
Jag tittade ned i blocket på nästa anteckning. Ett kök och Indy fick gå in! En kvinna kom och Indy stångade henne.
Kalle var tyst en stund och så flinade han: ”Indy och jag har faktiskt en morgonrutin. Ytterdörren står öppen och Indy kommer in. På köksbordet har jag lagt en sockerbit, en bit knäckebröd och så ett digestivekex. Jag säger ”Varsågod” och hon äter sina godbitar. Sedan går hon ut igen. Kvinnan, det är frugan. Indy och hon gillar varandra från och till. Hon äter upp frugans blommor!” sa Kalle och skrattade för fullt.
Kalle och hans djur kommunicerar med varandra på ett harmoniskt och respektfullt sätt. Han tittade fundersamt på mig och frågade: ”Flicka lilla, hur bär du dig åt? Jag har varit tillsammans med djur i sextio år och jag har både fått fråga och svara själv!”
That’s Amore