Varför är vi människor så rädda?

Djurkommunikatören Mia träffar många gatuhundar som lever och litar på sin dagliga intuition.

Text: Mia Mattsson-Mercer
Foto: Shutterstock
Att studera gatuhundar är ett fascinerande arbete. Under flera års tid har jag fått äran att arbeta tillsammans med de hemlösa hundarna i olika länder. Bosnien efter kriget, Bulgarien, USA och numera södra Italien.

När människans hat och rädsla inte existerar omkring hundarna, eller skadar dem, är det ett lärorikt och behagligt samspel mellan naturen, djuren och människorna. Vi människor kommer att längta mer och mer dit där ondskan och stressen inte existerar, och man lever konstant i det meditativa nuet.

Många gatuhundar lever och litar på sin dagliga intuition. De få gatuhundar som inte lever lika komplett med intuitionen, tas omhand av gruppen. Flera gatuhundar, från överlevande krigshundar till Bulgariens gatuhundar, sänder alla samma budskap: Varför är vi människor så rädda?

Ni är rädda för att bli lämnade, rädda för att bli älskade. Det är det mest naturliga hos oss, att älska den individ vi är oavsett hur vi ser ut.Vi lever inte i den rädslan! De energierna existerar inte inom oss och därför utvecklas vi hela tiden som starka individer. Vi arbetar och vilar, har mera ork och kraft. 

Vi äter det vi finner och äter med glädje. Det blir som en välsignelse när vi alla kan leva i samklang. Vi finner för vi söker dagligen. Ingen mår bra av att känna sig fången, synligt som osynligt, varken ett djur eller en människa.


Hur många gånger har jag inte hört den visdomen, från både upplysta människor och från djur? Jag kommer alltid att beundra deras tålamod och ständiga påminnelser, till oss vacklande sökande människor.

That’s Amore!

Fler krönikor

Publicerat

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.