Madeleine Walles: En ängel i vardagen

Det finns gott om dem. Jordänglar som delar med sig av sitt goda hjärta, fantastiska människor som sprider kärlek på sitt eget, självklara sätt.

Text: Madeleine Walles

Tänk att ett föremål kan få en på så gott humör! Att starta varje morgon med ”en himla glad ängel” är underbart. Hon sitter på min ljusblåa kaffemugg, skapad av en lokal keramiker, och har varit min i snart 20 år.

Kärleken var ögonblicklig när jag mötte henne på en konstrunda där alla vackra ting var till salu. Kanske för att ängeln verkligen levde upp till namnet som skaparen gett henne – En himla glad ängel. Den guldfärgade munnen gick liksom från öra till öra (om hon nu haft några) och hela hennes utstrålning var fylld av glädje.

Jag köpte tre – en mugg till var och en i familjen – och när jag kom hem upptäckte jag att de alla var olika. Såklart, de var ju gjorda för hand och högst personliga. Dotterns mugg hade en mycket smalare grepe att hålla i. Makens en krumelur som märkligt nog såg ut som hans initialer, inskrivna i glasyren. Min ängel var den allra gladaste.

Tyvärr har åren och vårt dagliga möte suddat ut hennes ansiktsdrag. Där den härliga munnen och de pigga ögonen en gång satt, är nu bara en vit yta. Hennes guldiga vingar har blivit en aning kantstötta i disken. Men vad gör det, lite slitna blir vi ju alla med åren.

Huvudsaken är att vi har vår kärleksfulla stund varje morgon när jag fyller min mugg med kaffet som jag behöver för att vakna till liv. En ängel i vardagen. Visst är det härligt!

Det finns gott om dem. Jordänglar som delar med sig av sitt goda hjärta, fantastiska människor som sprider kärlek på sitt eget, självklara sätt. Skyddsänglar som håller ett vakande öga på mig och dyker in i mitt liv i precis rätt ögonblick för att ställa saker tillrätta.

Och så de gulliga änglaprylarna som jag omger mig med i min vardag. Den rostiga metallängeln i trädgården som finns nära varje dag vi kan njuta av att äta utomhus. Betongängeln som breder ut sina vingar i vardagsrummet. Den lilla ljusängeln i trappen och raku-ängeln som hänger ovanför soffan i tv-rummet. Så olika allihop men med ett lika kärleksfullt budskap, bara genom att finnas där.

När min lilla dotterdotter hälsade på senast gick vi runt och tittade på alla änglarna. Hon lyssnade uppmärksamt när jag berättade att mormor tycker om änglar, men jag tänkte att den som är knappt två år nog inte riktigt kan förstå att allt jag visar henne är just änglar, eftersom de ser helt olika ut.

Men fel hade jag! Vi gick en promenad någon vecka senare, hon satt i sin vagn och när vi passerade en staty pekade hon ivrigt uppåt och sa ”ängel”. Javisst. Allra högst upp på statyn fanns en ängel i guld.

Kanske satt det en liten ängel på barnets axel just då och viskade i hennes öra. En liten ängel som hjälper allt det goda att nå fram. För jag vill verkligen tro att vi behöver en ängel i vardagen. Minst en.

Varm kram

Madde-signatur.jpg

Anmäl dig till Näras nyhetsbrev!

Jag har läst och godkänner villkoren.

Fler krönikor

Prenumerera

Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.