Yogaprofilen Josefine Bengtsson lägger en påse grönt te i den stora koppen. På andra sidan fönstret visar vädergudarna upp sina ruskiga ansikten. Inne i det röda huset på Björkö sprakar en värmande brasa i kökets kamin.

– Jag hade länge manifesterat ett eget ställe som det här, där jag kan ha retreats. Men jag tänkte kanske om fem, tio år. Universum ville visst att allt skulle komma på samma gång, säger Josefine Bengtsson och skrattar.

Med allt menar hon inte bara gården Lyckhem, som utöver huset även består av flera små stugor, ett pensionat och en frodig skärgårdsmiljö. Hon syftar också på kärleken. Den som Josefine hade slutat att tro på.

– Jag hade tappat hoppet att träffa någon. Det var ett tag som jag tänkte att jag kanske inte heller skulle ha barn. Jag var så inne i yogan och meditationen och kände ett starkt kall i det jag gjorde, berättar hon.

Att yogan i sig är en passion för Josefine råder det inga tvivel om, och nog går det att säga att det är tack vare den som hon har funnit flera kärlekar i sitt liv. Främst den till sig själv.

Att bara få dansa loss utan någon struktur har blivit viktigt för Josefine. I dansen kan hon låta sitt eget inre barn komma till uttryck.

En oanad vändpunkt

Som barn hade Josefine sina favoritlekplatser vid havet och i skogen runt Halmstad. Hon trivdes i naturen, där hon fick en stark kontakt med hjärta och själ. Men då tonåren tog vid flyttade familjen till Stockholm och Josefine hamnade alltmer uppe i sitt huvud. Fokus låg på att få höga betyg i gymnasiet och när hon sedan började studera på Handelshögskolan blev pressen ännu större.

– Varje lucka på dagen var inrutad i görande. Loopen av att göra och göra för att fylla ett tomrum. Jag körde på och presterade, men mådde jättedåligt. Jag gick inte in i väggen, men jag levde inte riktigt.

Under utbildningens andra år åkte Josefine och en av hennes vänner på semester till Thailand. Där hamnade de spontant i en yogastudio. En händelse som Josefine i dag ser tillbaka på som en vändpunkt i livet.

– Det blev direkt ett starkt möte med yogan. Inte för att jag fattade den, men det var något med de andra yogisarna. Deras lugn, ögonkontakt och hur de rörde sina kroppar. Det var så långt ifrån min värld då och jag blev fascinerad.

Sedan den dagen 2008 har yogan sakta men säkert fått en allt större plats i hennes liv. I dag har det gått mer än tio år sedan Josefine valde att satsa fullt ut på yogan och meditationen. Under det decenniet har hon rest världen över för att guida deltagare.

Kanske låter det som en utdragen smekmånad, men sanningen är att Josefines passion också har fört med sig inre utmaningar.

– När man börjar meditera och yoga kommer mycket gammal smärta upp. Mörker och sådant man annars kan fly ifrån. Det är aldrig en enkel resa om man gör det på riktigt.

– För mig känns det värt smärtan, för jag känner mig levande! Varje gång jag möter mörkret vet jag att jag kommer ut på andra sidan med klarhet, säger Josefine.

När Josefine valde att hoppa av karriärstegen och lämna jobbet som konsult för att satsa på yogan, var det många som höjde på ögonbrynen. Men i hjärtat visste hon att det var rätt väg.

Det var kärlek i luften

Klockan var 05.00 en dag för fyra år sedan när Josefine satte sig på flygplanet som skulle ta henne till Mallorca och ett sju dagar långt hälsoevent. Hon satte sig på sin plats, la en sjal över huvudet och stoppade hörlurar i öronen. Sömnig lutade hon sig tillbaka. Då märkte hon att någon satte sig bredvid henne. Hon öppnade inte ögonen för att se efter vem det var, men hela Josefines kropp talade ett tydligt språk.

– Trots att vi inte nuddade varandra blev det en stark kroppslig upplevelse. Jag kände att det var en person med riktigt härlig energi bredvid mig, minns Josefine.

Fyra år har nu gått sedan den där majmorgonen då hon träffade sin partner Karl Dyall för första gången. Det visade sig nämligen att de båda träningsprofilerna skulle till samma hotell för att jobba på samma hälsoresa. Några veckor senare var de ett par.

– Det gick väldigt snabbt, men allt kändes bara så fantastiskt och rätt!

Under en tid fortsatte paret att leva på resande fot tillsammans. De åkte från en retreat till en annan, i Indien och i Sverige. Samtidigt lärde de känna varandra, och sig själva. För Josefines del öppnade relationen dörren till ett nytt andligt rum.

– Tidigare kände jag en kontakt med något högre utanför denna jord när jag mediterade och gick in i mig själv. Med Karl, och även nu med min son Noah, får jag det mötet i det här livet, på jorden, med en annan människa. Det är nytt för mig. Det känns så stort och omvälvande, säger Josefine.

Karl Dyall och sonen Noah, 1,5 år, kommer in i köket för att säga hej då innan de ger sig i väg på en utflykt. Noah vinkar glatt och Josefine reser sig och kramar honom och Karl.

”Det mesta jag har lärt mig av Noah och Karl är hur jag hittar närvaron i min vardag”

Moderskapets olika känslor

Att bli mamma har inneburit flera omställningar. Josefine som tidigare kunde åka på retreat när hon ville, meditera fyra timmar om dagen, yoga i en bungalow utan tankar på omvärlden, kan inte längre göra det.

– Sedan jag blev mamma har det handlat jättemycket om att ta adjö av livsstilen jag hade tidigare. Jag älskade ju den. Den totala friheten att göra saker när jag vill. Meditationen har också varit min medicin som jag har tagit till för att lösa saker. Nu är det verktyget plötsligt borttaget från mig.

Hon menar att det är en sorg som hon behöver känna. Samtidigt framhäver Josefine att hon var redo för ett nytt steg i livet.

– Jag har levt ut min frihet så mycket. Jag var självständig, men det var också ensamt på ett sätt. Att inte ha en egen nära familj. Det fanns ett tomrum som började bildas i mig. Jag kände mig klar med det sättet att leva. Just nu i alla fall.

Hand i hand med sorgen går glädjen över det nya som har tagit vid.

I stället för att tänka på det hon inte längre kan göra, försöker Josefine se det som en positiv utmaning att hitta nya sätt att göra det på. Hur kan hon finna närvaro som förälder?

– Nu får jag hitta stunder av meditation i vardagen och i livet. Jag får glimtar av det när Noah somnar på min mage. Det är så ”på riktigt” då. Jag tvingas också djupare in i mig själv i den här utmaningen. Om Noah skriker, kan jag ändå vara kvar i mitt hjärta?

Ända sedan sonen föddes har Josefine tagit en timme varje dag för sig själv. Efter att ha druckit lite te på morgonen, med Noah och Karl, går hon upp till pensionatets stora sal för att meditera, yoga eller dansa.

– Det är en tid jag har för att få känna min egen kropp, mitt eget hjärta. Vilket kan vara svårt med ett litet barn då man har antennerna utåt 24 timmar om dygnet.

Josefine menar att det är viktigt att hon låter sitt eget inre barn få släppa loss då och då, eftersom hon inte kan ge uttryck för det när hon behöver vara den som stöttar Noah.

– När jag är själv uppe i pensionatet kan jag dansa, leka runt och gråta. Släppa kontrollen.

Josefine hoppas att hon och Karl kan visa Noah att det är okej att uttrycka känslor, något som hon tänker är en väsentlig del av ett medvetet föräldraskap.

– Jag försöker vara närvarande och visa mina känslor på ett medvetet vis. På så sätt hoppas jag att jag kan lära Noah att det är okej att gråta och vara arg. Men att man kanske kan hantera känslorna på något sätt då, säger hon.

Trots att det var en stor omställning att bli mamma var Josefine redo för ett nytt kapitel i livet. 

Viktigt med närvaro

Just närvaro är ett ord som Josefine återkommer till flera gånger. Hon vill vara närvarande när hon umgås med Noah och Karl.

Där har yogan spelat en stor roll. Den har gjort det möjligt för Josefine att nå det hon önskar.

– Yogan blir en brygga till att komma ner i hjärtat. För mig handlar andlighet om just det. Att lämna huvudet, komma ner i kroppen, i hjärtat och själen. Där hittar jag en närvaro och det blir sant och äkta. Ett ärligt möte med mig själv och därav ett ärligt möte med världen.

Och det är i de jordiska mötena som Josefine främst vill utforska sin spiritualitet. Även om hon tidigare njöt av att stänga in sig och meditera för att nå en högre kontakt, har hon i dag fått smak på en annan dimension som hon vill upptäcka mer av. I mötet med de hon älskar.

– Det mesta jag har lärt mig av Noah och Karl är hur jag hittar närvaron i min vardag, i mitt liv, i den här världen. Och det är här jag vill känna mig närvarande, lugn, trygg och levande, säger Josefine.

Det Josefine främst vill göra när Noah sover är att meditera.
– Det ger mig näring och energi. Det är superviktigt för att vara en bra mamma att jag faktiskt är kvar i mig och ger min kropp tid, säger hon.

Josefine Bengtsson

Ålder: 34 år.
Familj: Karl, 55 år, och sonen Noah, född i mars 2021.
Bor: Lyckhem, Björkö.
Gör: Yogalärare.
Kontakt: www.thesoulspace.com
Instagram: @josefinesyoga
Aktuell: Med skärgårdsretreat på Lyckhem.

Prova Josefine Bengtssons relationsövning: "Par-delning"

• Varje dag gör Josefine och Karl en så kallad delning med varandra. Oftast på kvällen, när Noah har somnat.
• De sätter sig mitt emot varandra och ställer meditationstimern på fem minuter. De sitter så och bara tittar på varandra, i det vänstra ögat, i tystnad.
• Efter fem minuter får en av dem börja med att dela, genom att prata, då lyssnar bara den andra. De ställer klockan igen och sedan byter de roll.
• Varannan dag byter de vem som börjar att dela.
• Det de tar upp kan vara allt mellan himmel och jord. Antingen bara hur man själv mår och sina tankar, eller kanske något som man har stört sig på i relationen.
• När båda har fått sina fem minuter att prata väljer de om de vill diskutera vidare kring något.

”Delningen har varit så bra för oss, både under graviditeten och nu efter. Att få en kvart då vi är fokuserade på varandra. Under en delning kan smågrejer komma upp innan de hinner bli stora problem”, säger Josefine.

Läs även:

Nyhetsankaret Ulf Wallgren blev yogainstruktör: Jag är så glad att jag vågade

Madeleine brände ut sig som 27-åring: Jag var i ett mörker som bröt ner mig fullständigt

Här kan du yoga med en alpacka: Ingen har bråttom härifrån

Se allt vi har skrivit om yoga och meditation