Tänk dig att ditt liv är en båt. Vem är du då på den båten? Jobbar du i restaurangen och serverar mat? Eller tar du hand om maskinrummet och ser till att allt är smort och i bra skick? Kanske svabbar du däck jämt och ständigt? Eller är du den hissar alla segel så att det ska bli lite mer fart och fläkt för alla som är med på resan? Men om båten är ditt liv, borde du inte stå vid rodret då?
Kärlek är ett ämne som berör oss alla. Vi skriver böcker och musik om det. Vi gör oss fina och letar efter den perfekta partnern och drivs av det som alla arter gör – det naturliga urvalet som ser till att vi får para oss. Våra primära behov är mat, skydd och fortplantning. Dessa behov kan tillgodoses genom sociala relationer med andra.
Att leva i nuet handlar för mig om mer än att försöka vara närvarande här och nu. Det handlar om att leva, inte bara överleva. Vår vardag blir ofta en del av kampen för att överleva och livet blir ofta det som pågår medan vi letar efter det. Rätt vad det är så är man 30, 40, 50, 60, 70 och en dag tar det slut.
I hela mitt liv har jag haft ett enormt kontrollbehov. Jag tror att det berott på att om jag kunde kontrollera vad som skulle ske, andra människor, händelser, ha koll på jobb och alla papper och så vidare – så skulle jag få lugn och ro inom mig. Jag skulle må bra. Men det var inte sant.